På
jobbet...
Kommer inte kunna sova inatt. Jag VET hur det kommer att bli på jobbet imorgon. Det är inte första gången.
I fredags var det Britt-Marie som inte hade presterat tillräckligt bra. I torsdags hade Anders usb-minne kommit bort, han hittade det inte någon stans och hade lite svårt för att genomföra alla arbetsuppgifter han hade på jobbet. I onsdags kom Sofia en kvart för sent på morgonen, hennes dotter hade varit ledsen när hon skulle bli lämnas på förskolan.
Sådär har det varit var och varannan dag sedan jag började på nya jobbet i höstas. Vi har fyra chefer och två av dem är verkligen tuffa. Man fasar för den dag då man själv gör en tabbe och får skämmas inför resten av arbetslaget. Vara den som GLÖMMER, SLARVAR och gör bort sig...den som inte presterar tillräckligt bra, den som inte hänger med.
Britt-Marie fick sitta ensam inne på kontoret både på lunchrasten och kafferasten. Hon skulle jobba ikapp beordrade chefen.
Anders fick syrliga kommentarer av chefen inför oss andra. Han skulle minsann få betala ett nytt usbminne själv om det nu var så att han hade slarvat bort det.
Sofia...hon fick stanna kvar efter jobbet. Först var hon tvungen att ringa sin man och förklara varför hon skulle bli sen och han i sin tur fick ringa förskolan och be om att dottern kunde få vara kvar lite längre den dagen.
Imorgon är det min tur eller otur.
Förra veckan bad chefen mig att göra en uppgift hemma. Vi gör alltid en del av jobbet på hemmaplan efter arbetsdagens slut. Rätt svårt att orka med det och helst vill man ju slippa tänka på jobbet när man är ledig men säger chefen det så är det så.
Jag tänkte att jag skulle få lite tid över i helgen för att slutföra min uppgift.
Tyvärr var jag tvungen att vara hemma med sjukt barn i fredags och missade därför att ta hem mina papper. Ajaj vilket misstag. Jag var själv krasslig idag men mår redan bättre så jag täker gå till jobbet imorgon.
Men uppgiften jag skulle göra...
Jag är så nervös att jag nästan spydde nu ikväll. Jag VET ju vad som kommer att hända på jobbet.
Chefen kommer att högljutt och spydigt deklarera hur slarvigt det är att glömma.
Hur nonchalant det är att inte ta ansvar för sina uppgifter.
Hur respektlöst det är att inte göra sin del...
"Straffet" kommer sannolikt att bestå i att jag inte får ta del av rasterna. De andra brukar ha gott fika på tisdagar och på lunchen skulle vi äta ihop på ett närliggande ställe.
Jag...den för dagen utpekade, får sitta ensam inne på kontoret och slita med min uppgift.
Tänk vad jag är värdelös...jag klarar inte ens en enkel hemuppgift!!!
Är det klokt att det fortfarande finns lärare, pedagoder, som tycker att det här är en arbetsmiljö som är ok för barn. Har de helt missat barnkonvention, pedagogik och diskussioner om kränkninar i skolan?
De är med och formar framtidens vuxna...som om de har tur, ska ta hand om och vårda dem själva när de så behöver...
Låt våra barn få en bra arbetsmiljö!!!
Låt dem få en miljö att växa och utvecklas i.
Kommer inte kunna sova inatt. Jag VET hur det kommer att bli på jobbet imorgon. Det är inte första gången.
I fredags var det Britt-Marie som inte hade presterat tillräckligt bra. I torsdags hade Anders usb-minne kommit bort, han hittade det inte någon stans och hade lite svårt för att genomföra alla arbetsuppgifter han hade på jobbet. I onsdags kom Sofia en kvart för sent på morgonen, hennes dotter hade varit ledsen när hon skulle bli lämnas på förskolan.
Sådär har det varit var och varannan dag sedan jag började på nya jobbet i höstas. Vi har fyra chefer och två av dem är verkligen tuffa. Man fasar för den dag då man själv gör en tabbe och får skämmas inför resten av arbetslaget. Vara den som GLÖMMER, SLARVAR och gör bort sig...den som inte presterar tillräckligt bra, den som inte hänger med.
Britt-Marie fick sitta ensam inne på kontoret både på lunchrasten och kafferasten. Hon skulle jobba ikapp beordrade chefen.
Anders fick syrliga kommentarer av chefen inför oss andra. Han skulle minsann få betala ett nytt usbminne själv om det nu var så att han hade slarvat bort det.
Sofia...hon fick stanna kvar efter jobbet. Först var hon tvungen att ringa sin man och förklara varför hon skulle bli sen och han i sin tur fick ringa förskolan och be om att dottern kunde få vara kvar lite längre den dagen.
Imorgon är det min tur eller otur.
Förra veckan bad chefen mig att göra en uppgift hemma. Vi gör alltid en del av jobbet på hemmaplan efter arbetsdagens slut. Rätt svårt att orka med det och helst vill man ju slippa tänka på jobbet när man är ledig men säger chefen det så är det så.
Jag tänkte att jag skulle få lite tid över i helgen för att slutföra min uppgift.
Tyvärr var jag tvungen att vara hemma med sjukt barn i fredags och missade därför att ta hem mina papper. Ajaj vilket misstag. Jag var själv krasslig idag men mår redan bättre så jag täker gå till jobbet imorgon.
Men uppgiften jag skulle göra...
Jag är så nervös att jag nästan spydde nu ikväll. Jag VET ju vad som kommer att hända på jobbet.
Chefen kommer att högljutt och spydigt deklarera hur slarvigt det är att glömma.
Hur nonchalant det är att inte ta ansvar för sina uppgifter.
Hur respektlöst det är att inte göra sin del...
"Straffet" kommer sannolikt att bestå i att jag inte får ta del av rasterna. De andra brukar ha gott fika på tisdagar och på lunchen skulle vi äta ihop på ett närliggande ställe.
Jag...den för dagen utpekade, får sitta ensam inne på kontoret och slita med min uppgift.
Tänk vad jag är värdelös...jag klarar inte ens en enkel hemuppgift!!!
Är det klokt att det fortfarande finns lärare, pedagoder, som tycker att det här är en arbetsmiljö som är ok för barn. Har de helt missat barnkonvention, pedagogik och diskussioner om kränkninar i skolan?
De är med och formar framtidens vuxna...som om de har tur, ska ta hand om och vårda dem själva när de så behöver...
Låt våra barn få en bra arbetsmiljö!!!
Låt dem få en miljö att växa och utvecklas i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar