Datorjobb.

Jag har införskaffat en ny dator. Oskar har sparat duktigt för att köpa en EGEN och slippa kiva med storebror om datortid.  Han fick alltså köpa min gamla. Han kunde fått den men rättvisan är viktig. När jag levererade den blev han överlycklig. Åtta år och egen dator!  Om han inte haft öron hade leendet gått hela vägen runt. 

Jag fick förstås en massa jobb med att föra  över data från den gamla till den nya datorn. Det tog nästan hela dagen igår och ändå var det en hel del som gick förlorat och annat som måste installeras om men vad gör man inte för sina barnbarn? 

Nu har jag ont i rygg och nacke och tänker strunta i detta tills i morron ... om jag kan.

Det som göms i snö ...

Förbannad och äcklad är jag. Elsa äter mer än gärna hundbajs och för det mesta lyckas jag undvika att hon gör det men idag!! Hon hittade en maffig skit långt ner bland gräs och löv. Det var inte särskilt aptitligt att öppna gapet på henne med bara händer och få henne att spotta ut skiten. Inte är det särskilt mysigt att ha henne i soffa och säng efteråt heller. Läste på nätet att det ska hjälpa att ge 2 msk krossad ananas per dag. Inte tror jag på det men det är värt ett försök även om det för henne blir som en belöning :).

Blåsippan ...

... ute i backarna står niger och säger att nu är det vår.
Måtte det vara så väl!

Igår ...

... var det vårdagjämning. Och det känns att vintern har dragit sej tillbaka här nere i alla fall. Luften är mild och solen skiner från en klarblå himmel.

Hemma igen.

Nu är hon hemma igen, min lilla sambo. Troligen var det ett magvirus som drabbat henne. Dropp, antibiotika och god omvårdnad har gjort henne gott. Hoppas att hon håller sej frisk för det är inte billigt att bo på hotell Våxtorps Djurklinik. Kan dock varmt rekommendera stället ... duktig och trevlig personal som verkligen bryr sej och som jag litar på till 100%.

Evy Palm.

Hur blir man som denna 70-åriga dam? Hörde henne i GoKväll där hon gav råd om löpträning. Så där 2 km 3 ggr/vecka tyckte hon var lagom att börja med. Oj, oj ... jag som tycker att det räcker att GÅ sakta nån kilometer ibland. Hon har nog inga hindrande krämpor.  

Tomt och tyst ...

... är det här ikväll.

Blev tvungen att åka med Elsa till Våxtorps Djurklinik.  Hon har inte mått så bra i 5-6 dagar. Kräkts och inte fått behålla någonting. Pigg och alert som vanligt men något måste ju vara fel. Det togs prover och buken röntgades utan att de hittade något. Hon fick stanna kvar där för att bl.a göra en kontraströntgen av magsäcken. Hon äter cortison kontinuerligt för allergi och då kan magen ta stryk. Hon behövde förstås också vätska. Hon är rolig, Elsa! Är alltid lika glad när vi ska dit och det har blivit några gånger. Jag vet att hon har det mycket bra där men här är det mycket tomt.

Apropå gårdagen.

FÖRDELAR MED ATT VARA 40+ OCH PÅ VÄG MOT 50, 60,70 eller 80!

1) Kidnappare är inte särskilt intresserade i dig.

2) I en gisslansituation är du troligtvis en av de första som blir släppt.

3) Ingen förväntar att du springer - nånstans - överhuvudtaget. ... ...

4) Folk som ringer kl. 09 på morgonen, kan gott få fråga: " Väckte jag dig?"

5) Folk ser inte längre på dig som en hypokondriker.

6) Du har inte mer att lära dig på det hårda sättet.

7) Något av de sakerna du köper nu, håller resten av livet.

8) Du kan klara dig utan sex, men inte utan dina glasögon.

9) Du ser inte längre fartbegränsning som en begränsning.

10) Du har slutat med att hålla magen inne, oavsett vem som går förbi.

11) Dina hemligheter, som du delar med vänner, stannar kvar hos dem. För de kan inte komma ihåg dom.

12) Antalet nya hjärnceller du får är äntligen nere på en nivå som du kan hantera.

Stressad?

Hörde att man lär bli stressad av att ha mobilen på dygnet runt. Våra fasta telefoner är ju på hela tiden. Jag är nog dum men jag fattar inte skillnaden. SMS ... javisst ... men man behöver väl inte ha högsta aviseringssignalen på natten. OK ... förstår att detta inte gäller gamla tanter men vi får väl lära våra barn och barnbarn vad ON och OFF betyder.

Vintern har fått ett litet återfall.

Våren...

... är här för att stanna. Det tror i alla fall jag.

Det växer så det knakar. Vintergäck, snödroppar och krokus blommar för fullt och tulpanerna har stuckit upp några centimeter. Snart börjar kampen med kirsen men den tiden den sorgen.
Barnbarnen kom stolta hit med en påse jordärtskockor som dom grävt upp hemma i trädgården. Dom vet att jag gillar de goda knölarna och brukar belönas med lite godis. Får se vad det kan bli för gott av skockorna den här gången.