Septembers sista dag ...

... började dimmig men vacker när solen började bryta igenom.

Vackra formationer lockade till fotografering.

 Naturligtvis tog batteriet slut men innan dess hann jag fånga sommarens sista ros.

Innan dimman åter la sej fick vi en härlig sensommardag med temperaturer uppåt 20 grader och mer.

Höstdagjämning ...

... är det idag.
Det går mot vinter och det är bara 3 månader till jul. Hur kan det vara att tiden går så fort? Tycker inte att det var så när man var yngre. Hur som helst så är det vackert i naturen nu när den börjar skifta i rött, gult och brunt i alla nyanser. Bäst att passa på att njuta så länge detta varar.

Skolmiljö.

Hanna och Oskars nya skolmiljö efter debaklet med  Genevadsskolan och visst ser det mysigt ut. Nu hoppas man bara att skolan fungerar bra också.

Äntligen!

Idag blev suget för stort och jag begav mej ut i skogen trots min vinglighet, bristen på lokalsinne och knäont. Det var inte svårt att plocka så många trattisar jag ville och nu efter att ha rensat och förvällt känns det bra. Lite retligt är det att jag inte kan gå obehindrat i skogen men "such is life"! Tror nog att det blir en gång till innan älgjakten börjar men sen är det stopp för jag vill inte att det ska smälla bland tuvorna.

Litteratur.

Jag läser och läser och ... eller rättare lyssnar ... på streaming books ... strömmande böcker. Synd bara att bibblan kör så mycket med deckare men så är väl trenden idag.

Sömnlös.

Klockan är snart  fyra och John Blund vägrar komma och då ser jag att det är fullmåne. Det är så varje gång. Varför?

Such a night!

Igår kväll/natt när jag var på väg att lägga mej ringde Karin och ville ha mitt sällskap i bilen till Djursjukhuset i Hälsingborg. Saga, deras 5,5-månaders valp, hade fått en häftig allergisk reaktion. Hon hade fått massor av fula blemmor och svullnat bl.a runt ögon och mun. Visst! På med kläderna igen och en kam genom håret så var jag redo. Saga fick några av Elsas kortisontabletter och så gav vi oss iväg. Hur vi skulle hitta dit stod skrivet i stjärnorna. Vi är nämligen gnuer* båda två. Det gick bra och efter en liten ... pytteliten ... felkörning hittade vi rätt. På parkeringen utanför sjukhuset besiktigade vi Saga som sussade gott i baksätet och hon var mycket bättre. Utslagen hade bleknat och svullnaderna lagt sig rätt bra. Karin ringde in och de tyckte att vi kunde åka hem igen. Det är ju inte precis gratis att besöka det stället så det gjorde vi efter att ha lånat toa och inhandlat lite dricka.  Vi landade här vid 1-tiden igen efter vår lilla nattliga utflykt. I och för sig trevligt att få umgås med dotera även om hon förstås var stressad över vovvens tillstånd. 

Idag mår hunden bra men jag är lite trött. Grannen som bor på mitt tak spelade hög musik till halv 5 men sen slocknade jag.

*Gnuer har inget lokalsinne.

Jag säjer som Elvis:Such a night!