Nån som vill byta med mej?

På midsommarafton när jag duschade gav termostaten på duschblandaren upp. Jag bor i hyreslägenhet så någon annan än jag ska åtgärda det. Nu var det helg och eftersom jag en gång tidigare ringt jouren en fredagskväll när det sprutade vatten i köket såg jag inte det som en utväg och dessutom var det inte direkt akut ... bara olägligt. Förra gången fick jag nästan fixa det själv. Killen som hade jouren hade chaufför och av doften att döma hade han redan börjat fira helg. Dessutom kunde han ingenting. Med förenade krafter lyckades vi, chauffören och jag,  stänga av vattnet i köket tills någon kunnig kom på måndagen. Alltså ringde jag bovärden i morse och han skulle komma efter klockan 13. Nu kl 18.30  och jag inte sett till honom och blir argare och skitigare för varje minut. I morron kommer han att få sej en avhyvling ... om han dyker upp alltså. Att det ska vara så svårt att sköta sitt jobb?!

Glad midsommar!

Insändare i Aftonbladet igår.

Citat:
Inget fel på att vilja vara ifred.
Hörde i nyheterna att äldre som inte håller på med aktiviteter från morgon till kväll nu klassas som psyksjuka och deprimerade med social fobi.
Jag skulle nog säga att attityden att man inte längre vet vad lugn och ro är, att man inte bara kan sitta still och läsa en bok och njuta av friden, är  man sjuk.
När man blir äldre tappar man fart, älskar friden och tystheten, punkt.
Låt oss få göra det utan att bli kallade psykiskt sjuka.
"En som älskar lugn och ro"

Jag håller med skribenten. Ibland känner man sej helkass när man hör vad andra pigga pansjos sysslar med.

Nationaldagen ...

... eller Svenska flaggans dag?

Ja, vad är det vi firar? Jag tycker bara att det är hattigt. Aldrig kan det bli som i Norge. Anta att det måste komma från hjärtat och här är det, åtminstone för mej, att det är något konstruerat. Inte ens fasadflaggan har jag satt ut.
I eftermiddags knackade det på dörren och utanför stod Hanna och Oskar med en bukett nästan utblommade lupiner men det är ju tanken som räknas. Tror att Oskar tänkt stanna och dra kirs men han verkade så trött att vi sköt på det tills i morron. Och så bjöd dom in mej att komma på deras avslutning och det vill jag ju. Hanna ville ha hjälp med att göra en inbakad fläta men inte kan jag det. Hon har hår som når ända ner till ändan ... tjockt och härligt. Tänk om man hade sånt hår i stället för de trötta strån på knoppen som man kämpar med! Bra att nätet finns för nu tror jag att jag klarar att fläta om jag får öva några gånger. Vad gör man inte för barnbarnen?

Efter en stund här sa Oskar: Kan inte du följa med oss hem för det är mycket ro .... vi har mer att göra där. Ha, ha han försa sej nästan. Elsa och jag gick naturligtvis med dit. När vi gick hem var Elsa så slut av värmen och sin dåliga kondis  att hon  halvvägs la sej i gräset. Min kondis är heller inget att skryta med men jag lägger mej inte i diket.