Påskafton.

Gårdagen var exceptionell. På eftermiddagen hade ett hus på  våran gata besök av både brandbilar, stor och liten, polisbil och ambulans i flera timmar. Brandmännen satt kvar i den stora bilen så inte vet jag vad dom gjorde där.

Mitt i natten när jag nästan ... bara nästan ... lagt mej ringde telefonen. Karin satt på akuten med Elias som brutit armen. Hon behövde avlösning av maken för att orka vara där idag när killen ska opereras. Pappan hade visst somnat när han nattade de två andra barnen för han var synnerligen svårväckt. Slutligen fick vi liv i honom och jag fick åka dit och sitta hos barnen tills mamma kom hem. 

Elias och Oskar hade tränat hemmagjord parkour i trädgården! Dom hoppade mellan en poolstege och en gungställning och tävlade om vem som kunde ha längst avstånd emellan. Oskar vann men Elias var inte ledsen för han ville gärna ha ett gips på armen och som väl var var det vänster arm. Jag pratade med honom i telefonen i natt och sa att nu kan han nog inte baka sin tårta inför morgondagens födelsedag. Det går fint, sa han, jag har en arm till ju. Tuff kille!

Glad fortsättning på Påsken!