Nationaldagen ...

... eller Svenska flaggans dag?

Ja, vad är det vi firar? Jag tycker bara att det är hattigt. Aldrig kan det bli som i Norge. Anta att det måste komma från hjärtat och här är det, åtminstone för mej, att det är något konstruerat. Inte ens fasadflaggan har jag satt ut.
I eftermiddags knackade det på dörren och utanför stod Hanna och Oskar med en bukett nästan utblommade lupiner men det är ju tanken som räknas. Tror att Oskar tänkt stanna och dra kirs men han verkade så trött att vi sköt på det tills i morron. Och så bjöd dom in mej att komma på deras avslutning och det vill jag ju. Hanna ville ha hjälp med att göra en inbakad fläta men inte kan jag det. Hon har hår som når ända ner till ändan ... tjockt och härligt. Tänk om man hade sånt hår i stället för de trötta strån på knoppen som man kämpar med! Bra att nätet finns för nu tror jag att jag klarar att fläta om jag får öva några gånger. Vad gör man inte för barnbarnen?

Efter en stund här sa Oskar: Kan inte du följa med oss hem för det är mycket ro .... vi har mer att göra där. Ha, ha han försa sej nästan. Elsa och jag gick naturligtvis med dit. När vi gick hem var Elsa så slut av värmen och sin dåliga kondis  att hon  halvvägs la sej i gräset. Min kondis är heller inget att skryta med men jag lägger mej inte i diket.