I veckan kom tösen hem från skolan och ville inte kramas, inte prata, inte skratta. Ledsen bror berättade att en vuxen hade sagt elaka saker.
Kramp i magen ... vad ska vi göra, vad är sant?
Ikväll kom tösens tårar spontant...
-Mamma, jag är värdelös i matte!!!
-Mamma, jag får nog börja om i förskoleklassen!
-Mamma, jag är SÄMST i klassen i matte ... jag är sämst i klassen i allt i skolan!
-Mamma, jag suger...
HUR ska tösen kunna gå till skolan med glädje i ytterligare 10-12 år?
Vad ger oss vuxna rätten att kränka barn så?
Ikväll kom tösens tårar spontant...
-Mamma, jag är värdelös i matte!!!
-Mamma, jag får nog börja om i förskoleklassen!
-Mamma, jag är SÄMST i klassen i matte ... jag är sämst i klassen i allt i skolan!
-Mamma, jag suger...
HUR ska tösen kunna gå till skolan med glädje i ytterligare 10-12 år?
Vad ger oss vuxna rätten att kränka barn så?
Detta ar skrivet av min dotter så det är alltså mitt barnbarn det handlar om. Så maktlös man känner sej när de som ska vägleda de små beter sej så kallt och känslolöst. Arg ... om?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar